Barn och ungdomars hälsa

Vi vet att vi föreningar är viktiga både nu och i framtiden.
Och vi vill dela ett inlägg från Aftonbladet.
Vi har fått okey av Nina att göra det.

Det är viktigt att röra på sig – tjata om det

Nina Campioni: Man måste inte bli en sporttok.

Min dotter kanske hatar fotboll, vi kanske ska sluta tjata?

Men nej, jag tror det är viktigt att barn tidigt lär sig att rörelse är en del av vardagen.

 Vi blir olyckliga av att inte röra på oss. Det är liksom fakta och något som jag tror att inte ens den mest inbitna skeptikern vill argumentera emot. Motion skapar hormonen dopamin och serotonin som i sin tur skapar glatt humör och ett försvar mot depression. Typ. Ni har hört allt det där innan. Det är inget nytt. Vi VET att människan är byggda för rörelse och vi känner ofta själva i kroppen när vi fått för lite av den varan. Ändå är vi liksom, tja vågar jag säga korkade, som ofta hittar svepskäl att inte gå iväg på den där promenaden, att boka den där PT-timmen eller vad det nu kan vara. (Ja, såvida det inte handlar om padel förstås, kan det vara så att padelsporten räddar vårt lands mentala hälsa?) Men, det här skulle inte handla om dig eller mig och vårt dåliga träningssamvete utan om barnen och ungdomarna. Ni vet, de där som borde ha spring i benen hela tiden när de är små och ett driv att springa långt och snabbt när de är större. Men forskning visar att endast 20–40 procent av kidsen idag lever upp till en timmes fysisk aktivitet per dag, ser man bara till tjejer ligger den siffran på 15 procent. 15 procent! När jag var tonåring tränade jag fotboll 3 gånger i veckan, två timmar per gång och spelade två matcher i veckan. Dessutom hade jag idrott i skolan tre gånger i veckan. Nu hindrar inte det mig från att hitta svepskäl för träning då och då ändå. Men jag har en inneboende känsla i kroppen att jag behöver och måste träna och till slut vinner den känslan över latheten. Och den där inneboende känslan tror jag bottnar i att mina föräldrar satte mig i organiserad idrott i tidig ålder. Det, tillsammans med en skola som verkligen förstod vikten av rörelse lade grunden både för intresset för idrott och träning och den medvetna och den omedvetna förståelsen av behovet av ett aktivt liv. 

Min dotter är nu sex år. Hon gnäller varje gång det är dags för fotbollsträning (“jag hatar fotboll och vill sluta!”) och dansträningen (“jag hatar dans och vill sluta!”). Samtidigt har hon bombkul när hon väl är på sin träning och kommer därifrån helt rosig om kinderna och med lycka i ögonen. Många gånger har vi tänkt att ja, ja hon hatar kanske fotboll, vi kanske ska sluta tjata? Men nej, jag tror det är viktigt att barn tidigt lär sig att rörelse är en del av vardagen. Det måste naturligtvis inte betyder just fotboll och kanske kommer hon till slut fram till att parkour är hennes grej. Men jag tror att vi föräldrar kan våga bestämma lite över våra barn ändå. Chockerande va? Så just nu får vi hålla ut hela säsongen, gå på varje träning, nöta in att träning är viktigt, att det gör en glad och stark. Med det menas inte att man måste bli en sporttok, spela i lag och kämpa tills domaren blåser. Det är inte för alla. Som allas vår almighty psykiatrier Anders Hansson skriver i sin nya bok “Hjärnstark Junior” att röra på sig förbättrar de kognitiva förmågorna som koncentration och närminne och om inte annat så kan det göra att man blir bättre på datorspel. Det är ett argument så bra som något i dessa tider.

Med detta vill vi säga, Heja föräldrar ni vet/vill era barns bästa.

Stort tack till våra medlemmar och sponsorer som stödjer oss. Och gör det möjligt att bedriva den föreningsverksamhet vi har.

Mvh Ullfors IK